Andakt konfirmation 23/9-10

Förr var jag en annan, en person utan känslor. Jag hade ett fake smile varje dag, jag var alltid den glada personen som inte hade några problem. Kanske ser de ut som de nu… Sen började konfirmationen, jag fick träffa många nya personer, riktigt roliga och trevliga och snabbt gick de att få kontakt med en del. Plötsligt kom en ny person in i mitt liv. Det var då allt förändrades. Jag fick en ny sida av mig själv, jag kunde känna ilska, lycka och ja allt de jag hade missat. Jag var med om den underbaraste tiden i mitt liv. När det tog slut var de det värsta som har hänt mig. Men jag är ändå glad över att jag fick vara med om det. Nu har jag en ny roll, en roll att finnas där för er. Ni kanske tycker jag verkar lite annorlunda, helt sant men om ni behöver prata så kommer vi ledare att vara där, där för att hjälpa, släppa den rollen ni bär, och bli er själva. Livet handlar om att visa sitt egna jag, om man inte öppnar sig så kommer de heller inte hända något. Då kommer du bara vara där och glömmas.. Man bollar ofta med tankar fram och tillbaka, man är inte riktigt säker på vad man vill göra. Då brukar man kunna få stöd av vänner att kanske hitta en lösning eller höra deras åsikt om vad de skulle ha gjort. Det kan kännas bra att prata om det men tänk på att de är ditt val. Inte någon annans. Vare sig det är ett lätt eller svårt val så måste de göras. Vi gör val hela livet, vilka vänner vi har, vilken person vi väljer att vara eller bara vad ni känner för att göra. Bara för att ni kanske inte alltid gör rätt val behöver ni inte vara så oroade, alla gör fel. Det vet vi, då kanske ni kan få en andra chans, en chans att göra det rätta.



/Olivia Puhls :)